Sista vårtecknen

Det här får bli sista veckan med vårtecken. I trädgården blommar alla vårlökar, forsythian håller på att slå ut och igår såg jag de första vitsipporna. Mer vår än så här blir det inte!

Vårtecken 7

Första helgen som jag har kunnat vara ute och jobba i trädgården! Och i söndagskväll vid sjutiden var det fortfarande 14 grader. Det kändes nästan lite overkligt.

Och alla krokusarna har slagit ut på bara ett par dagar. Det enda som saknas nu är vitsipporna.



En stund i kökslandet hann jag med. Rensade bort gamla löv och vissna blommor som blivit kvar. Men i stort sätt förberedde jag det mesta i höstas så det räcker att kratta till jorden lite innan jag kan så och plantera. I pallkragen hade jag tänkt sätta sallat och rädisor men när det var dags upptäckte jag att jag inte hade några frön (det brukar alltid finnas frön över från förra säsongen men inte i år). Får se om jag hinner få ner några frön under veckan eller om det får vänta till nästa helg.

Vårtecken 6

Dags för vårteckensutmaning igen! Det är inte klokt vad fort tiden går.

Litografi av Lars Jonsson

Nu tittar vårtecknen fram i en strid ström. Igår såg jag både tofsvipor och starar för första gången. Och i min fågelholk håller talgoxarna på att inreda för fullt.

Och det har även blivit vår på gästtoan. Där står sedan ett par veckor min dahliakruka som har övervintrat i förrådet. Det dröjde inte många dagar efter att den fått flytta in i värmen och ljuset (och en skvätt vatten) innan de första ljusa bladen tittade fram. Men där lär den bli stående ett bra tag innan risken för nattfrost är över.

 

Vårtecken 5

Vårteckensutmaningen fortsätter. Denna vecka är det en liten rabarberknopp som tittar opp! Det är egentligen fantastiskt för i går snöade det och på natten var det fem till sex grader kallt. Jag petade runt bland de torra löven och där fanns fler knoppar.

Och nya fräscha gräslöksblad har också börjat titta fram under fjolårets vissna blad. Så nu är det definitivt - våren är här!

Vårtecken 4

Då var det dags för vårteckensutmaning igen. Och det är verkligen inte lätt att hitta vårtecken men om jag tittar noga så kan jag se de första små krokusbladen titta fram (häromdagen stack de upp ur snön som fallit under natten!).

Och jag blev så glad när jag såg de första snödropparna, flera veckor senare än normalt. Så här sent har de aldrig varit vad jag kan påminna mig. Oftast börjar de titta fram redan vid nyår. Men i år är inget som vanligt. Undra när man får se den första tussilagon titta fram. Fortsätter det i den här takten så blir det väl inte förrän i maj.

Vårtecken 3

Foto: Leif Ljungdahl, hittabilden.se

Som boende på västkusten är jag inte van vid att det snöar för fullt och att tjälen inte går ur marken fastän vi kommit en bra bit in i mars. Därför blev jag extra glad när jag fick höra koltrasten sitta och sjunga häromdagen. Det inger ju lite hopp i alla fall. I vanliga fall brukar han sitta högst upp i vår gran och sjunga tidig kväll och morgon. Men nu satt han i en buske och sjöng en liten trudelutt mitt på eftermiddagen, samtidigt som snöblandat regn föll ymnigt. Kanske hoppades han på att lite sång skulle bringa fram värme och sol. 

Här kan du lyssna till koltrasten.

Vårtecken 2

Veckorna går fort. Nu är det dags för vårteckensutmaning igen.

Utomhus är det fortfarande svårt att hitta några vårtecken. Men i min mörka, kalla matkällare finns det några som vet att våren är på gång även om vi andra kan känna vissa tvivel. Kan någon förklara hur vitlöken, som tillbringar sin tid i absolut mörker, kan veta att vi går mot ljusare tider och att det är dags att börja skjuta skott?

Vårtecken 1

I dag är det premiär för vårteckensutmaningen som Humlebacken har startat.

Här i norra Halland är det glest med vårtecken. Även om den mesta snön är borta så är det fortfarande frost och bitande kallt. Men det finns ett vårtecken och det är katterna. På vintern när det är mörkt, blött och kallt går våra katter i ide och går bara ut korta stunder ibland. Men de har full kontroll på solhöjden. Med en gång dagarna blir längre i slutet av januari och början av februari vaknar de liv igen. Även om det fortfarande är lika kallt ute så gör ljuset att de piggnar till och blir intresserade av att gå ut igen. Så när jag tittar på katterna så råder det inget som helst tvivel - våren är på väg.