Född djurvän

Det är inte lätt att vara djurvän och trädgårdsodlare på samma gång. Hur ledsen blir man inte när man kommer ut och finner tulpanrabatten jämnad med marken, rosenbuskarna befriade från alla knoppar eller rödbetsblasten uppäten så bara några röda, spretande stjälkar sticker upp ur jorden?
-
Men trots det tycker jag att rådjuren är söta och njuter av att se rådjursmamman och hennes nyfödda kid stå ute på gräsmattan när man drar upp rullgardinen en tidig sommarmorgon, eller haren som ligger och mumsar på maskrosorna i gräsmattan. Man får helt enkelt anpassa sig till naturen och plantera växter som de inte gillar, ha sommarblommorna på en altan som de inte kommer åt och inhägna trädgårdslandet.
-

Denna snörika vinter har både harar och rådjur det svårt så nu har jag till och med börjat mata dem. Morötter, äpplen och rotselleri har snabbt försvunnit men potatis och potatisskal ,som jag läst att man kan ge dem, verkar de inte gilla något vidare. De har även fått kål och det äter de till och ifrån. Kanske är det inte gott med frusen potatis och kål. Så nu blir det huvudsakligen några påsar morötter som de får dela på varje vecka.

Det ser lite "grisigt" ut på matplatsen men man får väl vårstäda när snön och kylan har försvunnit.

Men det tar nog ett tag innan all snö är borta. Och det finns en och annan som börjar bli otålig och vill ut på jakt. Men det är ju inte så enkelt när snön är lika djup som man själv är hög.

Och här är en som hade lite väl bråttom att vakna ur vintervilan. Den låg fastfrusen i snön mitt på gräsmattan! Men en sak är säker - våren kommer. Förr eller senare.