Alla dessa j...a mördarsniglar. Det fullkomligt kryllar av dem och hur många man än klipper huvudet av så finns det lika många kvar. Det är omöjligt att hålla jämna steg med dem och det är lätt att ge upp när man går där krokryggig med saxen i högsta hugg. Men då får man tänka på att varje klippt snigel är 400 stycken färre ägg och presumtiva trädgårdsmarodörer. Så det är bara fortsätta att klippa, klippa, klippa.
Nästan alla späda salladsblad har de knaprat i sig och av alla spenatplantor som tittat upp finns en (!) kvar. Så det är bara att så nytt och fortsätta att klippa.
Och så lägger jag ut gröna små "strössel" som de skall äta av, bli så mätta att de aldrig vill äta mer och därmed dö av svält. Jag lägger dem under stenar och plattor och under buskar så att fåglarna inte ser dem. Jag tror det hjälper (har sett döda sniglar under plattorna).
Nu blommar gullvivorna. Något att glädja sig åt i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar