Trögt

Det är ingen riktig "sprutt" på saker och ting. I köksträdgården känns det som om det mesta går på halvfart. Sallad, rädisor, spenat med mera hade bra fart i början men andra omgången som jag sått går det väldigt trögt med. Det måste bli mer värme och sol! Nu med det samma!

Det enda som det är riktig "sprutt" på är funkiorna. De var väldigt tröga i starten men sedan har de exploderat och blivit enormt stora och kväver allt i sin närhet. Mina daggkåpor för en tynande tillvaro under funkiornas blad. Men jag lägger mig inte i det. De får sköta det själva. Det som trivs och växer får fortsätta med det (inom vissa gränser).

Men som sagt  - mer sol till växtligheten!

1. 
   

Rådjurssäkert

Sådana här sötnosar kan ju ställa till visst besvär när de kommer på besök. Men istället för att ropa på jägare tycker jag att man får anpassa sig. Grönsakslandet har jag hägnat in och rosor och annat "godis" har jag i krukor på altanen. Och det finns trots allt många växter som de inte gillar. Jag har provat många genom åren i och lagt till växter i listan (spalten till höger) allt eftersom de har fått stå kvar i rabatten utan att ätas upp. Nu har jag gjort en ny uppdatering och lagt till några nya. De här är rådjurssäkra hos mig.

Palmlilja

Till sist fick jag en palmlilja i min trädgård. Har inte vågat mig på att plantera den i någon rabatt utan den får tills vidare bo i en kruka på altanen. Och nu har den slagit ut! Fast jag tycker inte den ser ut som på bilden i reklambladet. Men det gör inget - tycker min är finare :).

Så tillsamman med mitt olivträd har jag nu en liten, liten medelhavshörna på altanen.

Årets första ...

Precis lika goda och söta som de ser ut!

Köksland

Nu har det mesta kommit på plats i kökslandet och till och med andra omgången av sallat, rädisor och spenat är sått. 

Det kanske ser tätt ut men man skördar ju efter hand. Och rädisor t ex kan man så alldeles bredvid/på potatisen för dem hinner man skörda innan potatisblasten vuxit sig för hög. Så det går att få plats med mycket även på små ytor, bara man skördar allt eftersom.

Så det här är min blandning av ätbart och blommor (fast jag glömde skriva ut persilja och brytbönor ser jag nu). Utöver detta har jag min lilla kryddodling på altanen. Den innehåller timjan, rosmarin, salvia och dragon. Och så några krukor med tomater också.

Och några hallonbuskar. Och rabarber ...

Bråttom, bråttom ...

... har allt som växer nu. För bara ett par veckor sedan visade rhododendronknopparna (alltid lika svårt att stava) inte någon färg alls. Och idag när jag gick förbi stod de i full blom! Även om det är en lång och sen vår så hinner allt i kapp till sista i alla fall. Rhododendron brukar blomma som vackrast vid tiden för skolavslutningen och så blev det i år igen, fastän det tog lång tid för dem att komma ur startgroparna.

Hibiscus

Foto: Floradania

För flera år sedan hade jag en hibiscus (liknande den ovan) som, med korta avbrott, blommade året runt. Och på sommaren fick den flytta ut på altanen där den trivdes och blommade ännu rikligare. Men en höst började den se trött ut och det tog alldeles för lång tid innan jag förstod vad som var fel. Den hade fått med sig löss när den flyttade in på hösten. Jag försökte och försökte bli kvitt dem men det gick inte så med sorg i hjärtat åkte den ut på komposten. Men bilderna ovan fick mig att längta efter en ny hibiscus så nu skall jag ut på hibiscusjakt.

Dåligt minne

Mina pelargoner har fått ny jord och omvårdnad och växer så det knakar. Och eftersom jag alltid slarvar med att märka ut, namnge och dokumentera mina växter (även de som hamnar i rabatterna) har jag ingen aning om vilken färg det kommer att bli på blommorna. Så det blir en överraskning varje år. Det samma gäller rabatterna. Där hittar jag saker som jag inte kommer ihåg att jag satt. Ibland är det faktiskt lite kul med dåligt minne.

Det går fort nu!

På mindre än en vecka har de vuxit sig så här stora. Värme och vatten gör verkligen susen.

Det är mycket jobb att ha en stor köksträdgård utan avgränsningar eller odlingsbänkar. I flera år har jag tänkt att göra något åt det men när våren kommit har jag bara velat få allt i jorden så fort som möjligt. Men i år - äntligen! - har jag gjort slag i saken (något gott med en lång och kall vår).

Så särskilt vackra är de inte men om någon månad kommer de inte att synas så mycket bland all växtlighet. Fem fasta bänkar blev det och så har jag kvar några pallkragar som jag kan flytta runt för lite flexibilitet. Och det känns redan mycket enklare att rensa ogräs och hålla reda när man kan koncentrera sig på en begränsad yta åt gången.  

Upp, upp, upp!

Lilla kattfröken ville vara med på bild så det är hennes vackra vita "spiror" som syns högst upp.

Hostor låter alltid vänta på sig så att man hinner börja misströsta och misstänka att de inte klarat vintern. För lite drygt en vecka sedan var de fortfarande knappt synliga. Men nu har de satt fart! De står som spjut ur jorden. Och i börja var skotten helt lila (syns fortfarande lite grann).

Det skall bli skönt när de har hunnit växa till sig lite till så de börjar täcka jorden. För just nu ser det inte så grant ut i rabatten. Men det dröjer nog inte länge innan det har fixat till sig igen.

Kosläpp ...

... har jag inte haft, men väl pelargonsläpp. Efter 6 månader i ett mörkt förråd fick de äntligen komma ut igen.  Tilltufsade och fula men det fanns faktiskt liv i varenda en. Nu skall de få stå ute och acklimatisera sig några dagar innan det är dags för ansning, klippning och ny jord.