Som tack för att jag matade rådjuren i vintras, när de hade det besvärligt, så har de nu belönat mig på följande vis.
Min nyplanerade klematis som hade några få, stora knoppar som var på väg att slå ut ser ut så här nu. Man kan ju inte bli annat än ledsen. Men jag ger inte upp. Tills vidare har jag pudrat blodmjöl på och runt omkring (de gillar inte lukten av blodmjöl). Men jag får nog sätta upp ett tillfälligt skydd runt den till dess att den vuxit sig tillräcklig hög så att rådjuren inte når upp.
Ormöga som växer alldeles nedanför verkar de inte gilla i alla fall. Köpte några plantor förra veckan efter att jag gått förbi en trädgård där det växte en hel blå matta med ormöga. Och så vill jag naturligtvis också ha det. Så nu hoppas jag att de trivs under den ansande idegranen och sprider sig villigt med sina utlöpare till nästa vår.
Och som vanligt köpte jag lite mer än vad jag egentligen har plats för men jag kunde inte motstå denna lysande gula fetknopp. Hoppas att den också sprider sig och bildar en gul matta innan sommaren är slut. Tycker att det gula står sig fint mot kattmyntans grågröna blad och lila blommor.
Och när blicken fortsatte att vandra över rabatten insåg jag plötsligt hur fort tiden går. Prästkragarna ligger på lur och det dröjer nog inte länge innan de slår ut om vädret håller i sig. Skolavslutning och midsommar närmar sig i rasande fart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar