Cyklamen

.
Cyklamen finns i massor av färger och storlekar. Bäst gillar jag de mindre sorterna för de brukar dofta så gott. De mindra sorterna står närmare den vilda ursprungliga cyklamen som kommer från östra Medelhavet och västra Asien och den är också liten och doftande. De stora sorterna som vi har som krukväxter är mer förädlade och har tappat sin doft.

Det svåra med cyklamen är att vattna lagom mycket. Får den för mycket vatten ruttnar den snabbt. Det är bäst att vattna på fatet eller i ytterkrukan och sedan hälla bort överflödigt vatten.

En röd cyklamen har fått lysa upp i kryddbaljan. Där har den har stått sedan oktober.

.
Med en ovanligt varm höst (i alla fall på västkusten) har jag kunnat ha cyklamen utomhus och det är kul att kunna ha något som blommar ute vid den här tiden på året. Cyklamen klarar till och med någon enstaka minusgrad.

.

En vit liten cyklamen passar fint ihop med den vita och rosa ljungen i krukan vid entrén.

.
Cyklamen går att spara och få i blomning igen (har dock aldrig provat själv). Efter blomningen skall man gradvis sluta vattna och låta den vissna ner. Viloperiod har den under sommaren och då kan man låta den stå ute på ett torrt ställe. När nya blad kommer i augusti planterar man om den. Cyklamen är en knölväxt och när man planterar den skall man låta halva knölen komma ovanför jorden, annars ruttnar den.

Och tröttnar man på sin plantor så kan man plocka blommorna och använda dem som snittblommor.

.