En sista glimt av sommaren!

I går morse var det sju minusgrader när jag klev upp. Och mina pelargoner som fortfarande stod ute! Jag hade visserligen "gömt" dem under ett bord och "bäddat" med ett par stolsdynor som skydd för någon minusgrad.Men sju minus hade ingen varnat för. Men jag tror inte det gjorde så mycket. De blev lite forstbitna men jag tror de klarar sig bättre utan så mycket blad nu när de får stå svalt och (för) mörkt i förrådet. Och de sista blommorna och knopparna blev till en liten tilltufsad bukett till minne av sommaren som varit.

 

 



Visset

 

 

Jag var precis på väg ut för att klippa av de sista blommorna från mina dahlior innan frosten tog dem i förra veckan. Jag såg fram emot en stor bukett med maffiga dahlior. Men något kom emellan ... Retsamt, men inte mycket att göra något åt. Återstår bara att klippa ner det vissna. Krukorna får stå ute ett tag till, på ett torrt ställe så de får torka upp innan de åker in i förrådet. Sedan får de stå där till mars innan de får komma in i stugvärmen igen.

Sommar möter höst

Tre årstider - har jag i trädgården just nu. Dels har fänrikshjärtat (vår!) precis blommat ut på samma gång som prästkragarna (sommar!) blommor lika fint som på midsommar. Samtidigt gör andra delar av trädgården sig färdig för att gå i dvala. Funkiornas blad ändrar färg till brunt och gult i en rasande fart och ser ut att lösas upp i bara intet. Och i natt slog första frosten till och snart är sommaren ett minne blott. Nu återstår det bara att rensa upp, flytta in pelargonerna, olivträdet och dahliorna i förrådet, isolera krukan på min krukodlade ros och vänta på nästa vår.

Se men inte lägga märke ...

 

Det märks att hösten är på gång. Det gröna övergår mer och mer i gult, brunt och rött. Och ibland finns det saker som man ser varje dag utan att egentligen lägga märke till det. Till exempel har jag ett tag sett vita små blommor i rabatten utan att notera det. Förrän nu, när de nästan har blommat över. Mina fänrikshjärtan blommor!  Visst är det härligt när naturen är lite trotsig och bjuder på blomning när den egentligen inte skall göra det. För fänrikshjärtan blommar väl i maj juni. Men den uppfattade kanske sommaren som gick som vinter och tror att nu är det vår. Och det är väl inte att undra på.

 

Vackert!

 

 I landet blev det sommar väldigt sent i år och just nu blommar det som mest. Ringblommorna är alla självsådda (allt gult och orange) men astrarna är planterade. Jag låter så mycket som möjligt av sådant som självsår sig stå kvar och tar bara bort sådant som är direkt i vägen. På bilden kan man se purjolökar och sallat sticka upp mellan blommorna. Lök och potatis är redan skördade men bland allt det gröna finns fortfarande rödbetor, bönor och ärter (och smultron). Ju mindra som tas bort desto mindre plats får ogräset och ju mindre behöver man rensa! Och så kan man plocka stora buketter med blommor.

 

 

 Den här ringblomman är favoriten. Gillar de roströda spetsarna. Synd bara att ringblommor inte står sig så bra som snittblomma.

 

 

 

 

Och så här vackra är malvorna nu. När man ser dem känns det fortfarande som sommar. Hoppas kyla och frost håller sig borta ett bra tag till.

Vår bästa tid är nu ...

Smultron hör ju sommaren till men det är nu som de är som godast. Aldrig smakar de så mycket som nu. På sommaren blir de lätt torra men nu är de saftiga, smakrik och goda. Mums!

 

Jag trodde inte att jag skulle få någon ärt- och bönskörd när fröna ruttnade bort för andra gången i våras. På vinst och förlust satte jag en tredje omgång i börja av juli och se - nu kan jag skörda! När de väl tog sig växte de snabbt och de har dessutom blivit finare än vanligt. Beror kanske på att de sluppit kämpa sig igenom någon varm- och torrperiod utan fått en jämn och lagom tillförsel av vatten (regn) under hela växtperioden. Hädanefter skall jag inte ha bråttom med att så bönor och ärter utan vänta till slutet av juni.

 

Mycket vatten ...

... är det!

Nu är det svamptider igen. Och visst är det kul att plocka svamp. Det är lite som att gå på skattjakt. Och man blir alltid lika glad när man hittar ett ställe som är alldeles gult av kantareller.

Tidigare i sommar har det faktiskt varit för torrt (svårt att tro) för att det skulle finnas svamp i större mängder. Men de senaste veckornas regnande har satt fart på svamparna och senaste turen i svampskogen gav flera liter. Men rensandet är inte lika roligt. Och man blir alltid lika häpen över hur lite det blir kvar när allt vatten är borta. När de är rensade och sköljda lägger jag svampen i stekpannan och låter allt vatten ånga bort. Sedan fryser jag in den i portionsförpackningar. Härligt att plocka fram till biffen i vinter eller att göra varma smörgåsar av.

Så nu blir det en tur i svampskogen varje vecka tills frosten kommer.

När man får oväntat besök ...

... skall man visst bjuda på kaffe. Men jag tror inte den här bistra herren (?) var särskilt intresserad. Jag hittade honom i går morse när han var på väg in i vardagsrummet. Jag undrar vart han var på väg. I stället fick han en liten åktur på sopskyffeln till närmaste buskage. Det är kul att bo nära naturen.  

 



Maffiga!

Dahlior har aldrig funnits i min trädgård. Det där med att gräva ner, gräva upp och vinterförvara knölar har aldrig varit min grej. Alldeles för besvärligt och tidskrävande. Men i takt med att dahlian har blivit allt mer populär och dykt upp i färggranna reportage i trädgårdstidningar och i stora krukor hos plantskolorna har jag kastat allt mer längtansfulla blickar efter dem. Och när jag insåg att de gick att odla i kruka så var jag fast. Ju större och maffigare blommor - desto bättre.

Jag låter dem stå ute i sina krukor tills första frosten tar dem. Sedan klipper jag ner dem jäms med jorden och ställer in krukorna i förrådet (mörkt och torrt). Där får de stå till februari/mars då jag tar in dem i huset (lite bökigt men det får gå) och ställer dem ljust och varmt och börjar vattna jorden lite försiktigt. Efter några veckor börjar de första gröna bladen att titta fram. Lätt som en plätt! 



Konstig sommar

Det har varit en konstig sommar i år. I och med att det varit så kallt så är det först nu som växterna har fått upp farten och det har gjort att jag tillbringat mindre tid i trädgården än på länge. Bönor och ärtor fick jag så om tre gånger innan de grodde och först nu har de börjat blomma. Man undrar ju om man hinner att skörda innan frosten kommer.

Sedan blev vår ena katt sjuk och vi var tvungna att göra oss av med honom och vi hade bara Oliver kvar. Det var mycket sorgligt och redan efter en vecka tyckte vi att det blev väldigt tomt. Så nu har vi hämtat hem två yrväder. De bidrar också till mindre trädgårdstid (och datortid. Man får inte ha datorn för sig själv). De står för underhållningen numera. Hela familjen kan bara sitta och titta på dem när de river huset och leker som bara kattungar kan göra.

Svårt att fånga dem samtidigt på bild. Man får passa på när de sover.

Jul redan?

Nästan alltid sparar jag mina amaryllislökar från julen och försöker få dem att blomma igen. Aldrig att jag har lyckats! Senast blev jag så trött på lökarna med de långa skraltiga bladen så jag dumpade dem på en avlägsen plats i trädgården. Döm av min förvåning när jag plötsligt såg två stora blommor titta fram bland gräset. Så här fint blommar min amaryllis nu. Receptet för att få dem att blomma igen är tydligen att slänga ut dem och negligera dem fullständigt.